När man minst anar det

Efter att ha spenderat dagen med Emma i Göteborg för diverse ärenden så gjorde vi av med pengar, dock inte så mycket att vi får ångest. Tur är väl det.
När jag lunkar hem med min tunga resväska, så får jag se att jag fått ett vykort från ingen annan än allas vår söta Moa! Flitig spanskastudent som hon är har hon plitat ner allt på spanska och tänka sig att jag förstod allt. Hon har det fint det nere i värmen, hon... den jäveln.

Antar att du kikar in på bloggen ibland, tjejen.
Saknar dig också!


Linda

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0