Efter att vi landat pa Kastrup visste vi att Veronica redan skulle ha anlant och eftersom att vi inte fick nagon mottagning pa vara mobiler bestamde vi oss for att ga till receptionen och forskrackt saga att vi tappat bort var reskamrat.
"This is a personal message for Veronica Pettersson. etc" Mycket skoj!
Nar val klassen var samlad och innanfor gaten och vantandes pa att fa ga pa planet gar var kara klasskamrat Peter pa toaletten.. och blir inlast! Sa efter ett tag hor man galet frentetiskt bankande pa dorren. Men oroa er inte, varken planet eller vi var sena.

Viva Espana!
Nu sitter jag har i lobbyn pa hotellet som vart placerat oss att bo pa i en vecka framat. Det ar helt okej!
Lite sunkigt schema vi har fatt bara, jag jobbar frukost nu i 10 dagar framat medans de andra 3 (Moa ar en utav dem) jobbar kvall och iochmed att man inte lart kanna nagon annu blir det mest att sola och ata nar jag kommer hem fran jobb.
Det var for ovrigt precis som jag vantat mig, massor av tyskar och ingen hade egentligen tid att lara mig nagot, sa man far traska fram och ta for sig helt enkelt.

Nu ska jag ga och ata hotellbuffe!
Siempre, Linda