medan linda skriver om nuet ältar jag framtiden lite. om lite drygt två veckor flyttar vi till island, hurra! problemet nu är att vår kära frälsningsarme (som vi skulle bo hos) inte längre känner för att svara på våra mail. här kan man verkligen tala om att gud ser oss för hur många gånger har vi inte hånat vandrarhemmets dagliga morgonbön (det är inte obligatoriskt, bara för de som vill ha ett andligt inslag i vardagen).

gud måste ha hört att vi inte är så sugna på denna typ av tillställning, talat om det för damen som driver vandrarhemmet och nu vill hon inte längre ha oss där. typical.

de glada nyheterna är att det blir mycket mera äventyr ifall vi åker till island utan att ha någonstans att bo och eftersom att halva lindas släkt bor där känner jag på mig att allt kommer ordna sig.

moa